Uppmuntrande ord...

Anledningen till detta inlägg är en del otroligt uppmuntrande kommentarer till ett av mina tidigare inlägg.
Från djupet av mitt hjärta. Tack.
Mina vänner, ni sprider ljus i mitt liv.
Vet att ni också sprider ljus där ni är. Sprider ljus i världens mörker. Tack.

"Vänner" i detta inlägg är synonymt med "familj".
Min familj är mina vänner, mina vänner är min familj.

--------------------------------------------------------------------------------

Jag har inte alltid haft den mest positiva bild av mig själv. Sanningen är den att jag hade en tid i mitt liv då jag hade en riktigt negativ bild av mig själv. För negativ...

Jag kunde se på andra personer och... ja rent av åtrå det de hade, deras positiva sidor.
För jag hörde så mycket om dom från de människor jag umgicks med men jag kunde inte se något av de i mitt eget liv, i mig själv. Jag kände mig ensam.

Jag kan få små återfall fortfarande. Stunder då jag inte ser det positiva som finns hos mig. Stunder då jag endast ser det positiva hos andra människor, jämför mig med dem och kommer till slutsatsen att jag kommer till korta... att jag inte duger.

Men saken är den att allt det var och är en lögn. Att jag inte hade några av de positiva sidor jag såg hos andra. Att jag kom till korta, att jag inte dög.
I min mörkaste stund kunde jag inte se det.
Men nu ser jag det. Nu är jag starkare med en bättre självbild.
Nu ser jag lögnen för vad den är. En lögn.

Hur? Hur kom jag ut ur mörkret? Hur kunde jag upptäcka att det var en lögn?
Genom sanningen. Sanningen om mig själv. Om den jag verkligen är. Om att jag inte bara duger, utan jag är perfekt som jag är och älskad utöver allt annat.
Älskad för den jag är.

Jag blev fri på grund av att sanningen avslöjade synden och reste mig upp. Precis som Bibeln säger i Joh 8:32 - "... sanningen skall göra er fria."
Jesus lyfte mig upp och satte mig fri. Han som är sanningen personifierad. Joh 14:6 "Jag är vägen, sanningen och livet."


Han öppnade dörren in till en underbar gemenskap och bjöd mig in från ensamheten.
Han gav mig livet åter.


En nyckel till att detta kunde ske var och är mina vänner. Jag skriver "är" för att jag stundtals än idag kämpar på olika sätt med dessa bilder av mig själv.

Mina vänner som alltid stod och står vid min sida. Som uppmuntrar mig och stöttar mig. Som ger mig kraft och styrka.
Genom dem öppnade Jesus dörren, löste mig från ensamheten och lät mig bli en del av en underbar gemenskap där jag duger och är perfekt som jag är. Där jag är älskad för den jag är.



De är änglar. Mina vänner.
Budbärare till mig från Gud för att visa Hans kärlek och omsorg.
Budbärare som förmedlar sanningen.


Detta är vad jag vill komma fram till:

Din vänskap till någon kan vara något avgörande i dennes liv. Din vänskap till en människa kan vara det som lyfter henne upp ur lögnens träsk till sanningens solhöljda äng.
Stå vid din väns sida i vått och torrt! Stå henne bi!
Uppmuntra och stötta varandra, visa varandra omsorg och kärlek i goda såväl som jobbiga stunder.
Våga tillrättavisa och låt dig tillrättavisas, allt i kärlek, och var förlåtande mot varandra!

Ta hand om varandra och låt inte någon stå utanför i regnet själv.
Och har ni en god vänskap. Dela med er.
Låt andra få känna vänskapens värmande strålar och upplyftande vingar!


En vän kan betyda så mycket. En vän kan sprida ljus i den mörkaste natt.
En vän kan få vara en Guds budbärare om omsorg, nåd och kärlek.

En vän. En ängel.

Kul de här! :p

Va ju som så roligt att man kunde sitta å skicka mail från mobilen till bloggen så ja fortsätt me de. :)
Eftersom ja ha wlan på mobilen kan ja koppla upp mig på trådlösa nätverket å därmed slipp ja kostnaden som de hade inneburi om ja sku ha skicka via mms som tydligen oxå ä möjligt. Nice helt enkelt. :p Kul å kunna skicka upp lite bilder direkt man håller på med nåt. Idag ha vi hunni vara ute på Sabotsen efter förmiddagsmötet å i skrivande stund sitt vi å lek maffia. Riktigt roligt å ha så mycke släkt hemma. Alltid lika roligt å träffa dom å umgås me dom! :) Hade toknice å Glad Påsk på er!

[Vet att blixten reflekterades i ögonen på folk när jag tog kort under tiden vi lekte maffia men jag väljer att inte göra något åt det just nu. Kanske provar de nån annan gång. Vet dock inte om de går att åtgärda på mobilen eller om jag måste ladda över dom till datorn först å prova i ett program där. Har dock ändå inget bra bildredigeringsprogram där iofs. Får hur som helst leva med reflektionerna av blixten för tillfället. =)]

Testar igen

Gick ju bra förra gången så nu testar jag igen å försöker lägga upp fler bilder.

[Första bilden är på min hund Miro. Gammal håller han på va men han är en riktigt fin hund (iofs partisk :P) och verkar fortfarande pigg och livsglad. Hoppas att vi hinner jaga älg en höst till tillsammans innan han går i pension. Kanske får han då upp älg i närheten av sörens hygge som han fick en gång i hans ungdoms dagar. =) Det är från toppen av det hygget som den andra bilden är tagen. Man ser ut över västra delen av långvattssjön. Fint place Långsjöby. Jepp. ;P]

Påsk

Testar att blogga me mobilen. Påsk bruka va en släkt- å skoterhelg hemma :D Så oxå i år å här ä en bild från en tripp till Dikanäs. Int så bra väder men roligt ändå. :)
Hade gott å glad påsk!

one step at a time

Tänkte snubbla upp ett inlägg bara för att de ska hända nåt. Ibland kan tröskeln till att göra nåt va så vansinnigt hög, ja de kan tillåme va en hel trappa me en massa jobbiga trappsteg. Knepet är att göra det litegrand i taget. "one step at a time".

Man har så mycke man vill skriva om så man inte vet vart man ska börja. Så mycke plugg å göra så man vet inte i vilken ände man ska ta tag i de.
Man vill förändra världen men man vet inte hur eller vilket elände man ska ge sig på att försöka råda bot på först.
Suck...




Min bön är att Gud genom mig ska göra den här världen iaf lite bättre. Jag hoppas kunna visa mina medmänniskor på det hopp jag har i Honom som har räddat mig från döden. Honom som har gett mig ett hopp om evighet. En evighet tillsammans med Han som älskar mig så mycket att han gav sitt eget liv för att jag skulle få ha gemenskap med Honom.

Uppenbarelseboken 21:3 Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: "Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem,
Uppenbarelseboken 21:4 och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta."

Detta hopp är det jag talar om. =)

Hur kan man leva i "sin egen lilla ruta av trygghet" och tro att det är bra så, att det räcker, när man ser allt elände runtomkring? Kan man de? Verkar så. För om vi lyckades med att verkligen bry oss om varandra. Med att visa hänsyn, respekt, kärlek... Om vi lyckades med det. Skulle det då se ut som det gör? Hur kommer det sig att det alltid är det negativa och dåliga, eländet, som alltid står i spotlight, alltid får fokus? Bort det!!!
Låt oss fokusera på allt det goda, allt positivt. Låt oss tala gott, sprida det "goda talet" och låt oss göra gott.

Börja i det lilla. Ge någon en kram, det kanske är precis vad den personen behöver. Ta upp det där papperet på marken och släng det i soptunnan 10m bort. Släck cykellyset som ngn har glömt att stänga av, hälsa på den du möter på gatan. Om det är någon som stör sig på att du cyklar på gågatan fast det knappt är några människor där, eller om någon stör sig på att du har mössa på inomhus. Är det så mycket till uppoffring att "gå dem till mötes"?
Du kanske tycker att det är löjligt. Men jag vill vara så naiv att jag tror det börjar där. Jag tror att den jag gör det lilla för blir lite gladare och får lite mer kraft att göra något gott mot någon annan osv.
Tror du som jag?

Jag vill avsluta i positiv anda.
En kär vän som jag har har haft det väldigt jobbigt under en längre tid i sitt liv men har under den senaste tiden kommit ur det jobbiga och har hittat tillbaka till glädjen. Är så otroligt glad för de! =)
Jag har äntligen fått lite motivation till att plugga och det känns som om det går ganska bra för en gångs skull. Toknice de me! :P
Jag har en hel drös med underbara vänner som jag tackar Gud för. Inga nämnda, inga glömda. Ni är helt underbara! (Läser du de här å känner mig, TA ÅT DIG! ;P)
Jag har en familj som är helt makalöst underbar och som jag älskar otroligt mycket. Dock säger jag det på tok för sällan. Jag hoppas däremot att jag visar det och att de förstår. ;) Hela min släkt är faktiskt underbart bra. =) Helt ofattbart vad jag är priviligerad. Tack gode Gud!
Jag är frälst (=räddad från döden) och har ett "evighetens hopp" i Jesus Kristus, Han som älskar mig så att han gav sitt liv för mig. Han gav sitt liv även för dig, så att du skulle kunna ha gemenskap med Gud. Så att du skall ha evigt liv.

Johannes 3:16 Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

Snacka om goda nyheter! ;)

Det blev visst inget litet steg som jag hade tänkt. ;P Kunde inte hålla mig när jag väl hade börjat. :) Så kanske de blir för oss om vi börjar "göra gott i det lilla" oxå? Vi kanske inte kan sluta och innan vi vet ordet av börjar människor runt om oss att må bättre. =)

Har du sett "Evan Allmighty"?
ARK (Noas ark) = Act of Random Kindness --> Changes you, changes the world!
One act of random kindness at a time, en god gärning i taget.

Jag klänger mig fast vid hoppet.

Sköt om er vänner.

Nytt liv

"Va vore bättre anledning att sparka nytt liv i bloggen än att ett nytt liv faktiskt kommit till världen?"

Ungefär så hade jag tänkt börja mitt första blogginlägg sedan den legat i träda i vad om måste ha varit iaf 2mån. Men så blev de alltså inte. Hade inte hunnit be om tillåtelse av de nyblivna föräldrarna att lägga ut någon bild på den nyfödde så jag valde att vänta tills jag frågat.

Sagt och gjort. Jag frågade idag då jag var å hälsade på och de sa att jag fick (eller ja, Pontus va de väl eg som okejade). ;) En av bilderna kommer från Pontus egen sida på deviantart och som han själv tyckte jag skulle gå in och hämta. (den här till höger) Den andra är bilden från mms'et han skickade när de just hade fått pojken.

Gå för övrigt gärna in och kolla på Pontus deviantart-sida. Han är riktigt duktig på att rita. Ni skulle ha sett den viking han gjorde på white boarden i ett av klassrummen på PTS. Den va nice. ;P

Här är mms-bilden.

Visst se han sjukt nöjd ut? =) Go kille de där. Han gjorde inte så mycket när jag hälsade på men de va ändå nice att få hålla i honom. Tänk. Va stort de ä att ett liv föds. Går som inte att omfamna det med tanken riktigt tyck ja.

Mor och far till barnet, som troligtvis ska heta Assar [coolt namn f.ö. =)], är Pontus och Frida Perstrand. Fina människor de där och dom kommer utan tvivel att vara suveräna föräldrar.

En dag kanske. ;P

Annars då? Förutom det stora att jag fick hälsa på hos Perstrands där jag fick hålla i det goa lilla knytet ;) och blev bjuden på supergod middag så ha de vari en rätt ordinär onsdag.
Innan den nämnda påhälsningen beställde jag lite kurslitteratur och pluggade en skvätt och efter så va ja på PTS-kväll på Pingstkyrkan där vi hade besök av Monica Wienerdahl (rättstavat?). En bra kvinna de där. =)

Mest nyssast av allt (va bara tvungen då ordet ploppade upp i huvet) innan jag satte mig för att skriva de här så satt jag på motionscykeln och cyklade till filmen "Happy feet". En go film med, bland annat, ett budskap om att ta hand om den värld vi lever i. Ett citat ur den filmen får faktiskt avsluta bloggandet för kvällen (natten !?!) innan jag lägger mig att sova.

[När man funderar på citatet kan man f.ö. ha vänner-Joey i åtanke. När han ska viga Chandler och Monica och ska ha ett tal du vet: "...take and recieve ... make and give..." Typ så. ;P - ja mena, översättningen bli ju så konsti om man tar och gör kärlek. ;)]

"And in the end, the love you take is equal to the love you make"

Those were the days

Man kanske idealiserar sin barndom. Men oj va roligt de va! ;P Va bra man hade de. Kanske var det att man hade mindre ansvar då. Inte så att jag inte vill ta ansvar. Men det kan vara betungande. Jag vill minnas min barndom som så bekymmersfri. Det kanske är det som gör det. Man hade mycket mindre bekymmer. Eller ska man kanske formulera det: De bekymmer man hade var av ett lättare slag. (?)
Jag har det ju oförskämt bra nu med, det är inte det. Men min barndom var bara så...
så "jackajns bja"! ;P

Varför skriver jag nu om min barndom?
Jo det är nämligen så att en kompis till mig tyckte att det vore bra om det kom upp lite kort på mig från då jag va liten. Hon tyckte att det saknades i ett av mina första inlägg om stajkestephan och efterlyste det därför. [läs om stajkestephan och hans äj (r) här]

Därför kommer det nu två kort här som jag hoppas att Ingun ska bli nöjd med.
Mer kort finns på lager men de sparar jag ett tag till.




Glömde fråga min far som skickade korten när detta var taget men jag tycker mig se 4 ljus i tårtan och antar iskallt att det handlar om min 4års dag. :P
Det måste i så fall betyda att det, vid tillfället då kortet är taget, är ungefär, va kan de va, 7-8 mån kvar tills jag mirakulöst kommer oskadd ifrån en olycka som kunde fått en helt annan utgång. [läs om detta som en parentes i det här inlägget]
Körde mot vägen nerför våran uppfart till huset. Det gick fort och jag ville kolla hur det såg ut när gruset sprutade kring bakdäcken. (tänk att jag minns det så väl) När jag åter tittade framåt var det för sent. Jag var snart vid vägen och på den kom en bil körandes. Det small och jag fick tydligen en flygtur då jag ska ha legat avsvimmad på andra sidan ett dike en bit bort. Vet inte exakt hur långt jag flög men nog handlar det om några meter. Minns fram till att jag såg bilen och efter det är nästa minnesbild från att jag låg på golvet inne i huset, omhändertagen av mor och far.
Det enda jag fick, om jag minns rätt, var ett litet märke i pannan. Skyddsänglar är inte bara ett påhitt. =) Tack gode Gud för att jag lever och mår bra!

Soffan i bakgrunden har min käre far för övrigt sovit många timmar på. :P





Varför blundar jag? Blixten kanske. Har ingen aning om när detta kortet tagits men jag tror faktiskt att jag minns skjortan jag har på mig. ;P

Så där ja. Två kort upplagda. Nöjer mig som sagt med det tills vidare.

Hade toknice och sköt om er!

Nostalgi

Känn att ja ha vari inne på ämnet lite i de två senaste inläggen och här kommer ett till på samma spår.

Äventyrsskogen 2. Det här är ren nostalgi alltså!
Denna och "Blind Fury" me Rutger Hauer andas verkligen "90-tal hos Ärlebrandts". Eller hur E-D? ;P
I min värld två kultstämplade klassiker. =)

För att folk ska få lite hum om va de handlar om för film så har jag tagit två bilder på filmens omslag:








Haha! Har ni inte sett den ännu så se till å försöka få tag i den. ;)
Till er som har barn kan jag rekommendera den varmt. Sätt er ner å ta en film och gemenskapsstund med dem vettja! =)

Gammalt blogg - Jag å Jonas

Jonas (tv) är en av mina helt suveräna vänner och priviligerad som jag är har jag i skrivande stund haft förmånen att bo tillsammans med den här grabben under ca 1,5 år i en 3a här i Storuman. Otroligt ödmjuk trots att han är så ruggit bra på allt, inte minst på att sjunga och spela instrument. Denna ödmjukhet och en hel bunt med andra goda personliga egenskaper gör att han är en av de personer i min närhet som jag verkligen ser upp till! Gud Välsigne Dig min vän!

Gammalt blogg

Första nya inlägget från förr. Smyg-paradoxal mening... I like. =)

Bilden väcker lite fina minnen och "begär" till liv. Jag vill..

dykadykadykadykadykadykadykadykaDYKADYKA dykadykadykadykadykadykadykadykaDYKADYKA!!! ;P

bilden togs på en dykarresa till Norge... =)